Tidig majmorgon. Dimman lättar. Perfekt tid för att hitta lite svalka.
Liten fågel sitter och solar sig på elledningen. Och en liten blå prick som jag inte vet hur den kom dit…
Alla känner vi av den på det ena eller andra sättet; den uppåtsträvande kraften på våren. Slumret som blir vakenhet, fukten som ska drivas ut och ersättas av värmen, dagarna som blir längre och växtligheten som sätter en rasande fart.
Jag vet inte hur mycket du känner till om de ayurvediska doshorna vata, pitta och kapha? (Stavningsprogrammet är inte bekant med dem i alla fall, det vill skriva dosa och kapa…) Doshorna är benämningar på tre typer av energier. Dessa energier finns i, och bygger upp, allt i tillvaron och präglar även oss i olika proportioner. Vi har alltså en konstitution som har en specifik blandning av dessa tre och som är unik för varje person.
Nedan kommer jag att ge en väldigt förenklad och generaliserad bild av de tre doshorna:
Vata präglas av elementen luft och rymd. En person med vatadominans är – om i balans – ofta smal, kvick, fantasifull, rörlig, snabb, gladlynt. I obalans kan personen bli orolig, glömsk, få torr hy, problem med förstoppning eller orolig sömn. Mår bra av rutiner, varm mat och sesamoljemassage.
Pitta har eld och vatten som sina element. En balanserad pitta är passionerad, strukturerad, intellektuellt stringent, kan styra upp och få saker ur händerna. Pitta tycker om utmaningar, träning och är fysiskt ofta välbyggd.
I obalans är pitta aggressiv, intolerant, dominant och självdestruktiv. Kan ha benägenhet för orolig matsmältning och inflammationer, värmevallningar eller eksem.
Balanseras av sval och mild mat, kravlösa aktiviteter och kokosoljemassage.
En kaphadominerad person präglas av vatten- och jordelementen. Kapha är den tyngre doshan av de tre. Den välmående kaphan är lugn, trygg, uthållig, kärleksfull och har ett fantastiskt minne. Fysiskt är kapha stabil, med ett tungt skelett och slät, mjuk hy och tjockt hår. I obalans kan han eller hon bli slö, trött, deprimerad och öka i vikt. Slem i luftvägarna är vanligt.
Om en kapha ska komma i balans behöver den rörelse (så mycket som möjligt), varm, kryddig och lätt mat, varm sesamoljemassage eller torrmassage och omväxling i tillvaron.
Ofta har vi en dominant dosha eller två som ligger ganska nära varandra, men där den ena är lite mer framträdande ändå. Eller så kan man känna att man mentalt relaterar till en dosha och fysiskt till en annan.
Om man får en obalans tar det sig oftast – men inte alltid – uttryck i ens dominanta dosha.
Det är nu jag tänker berätta om den starka vårenergin.
Vinter-våren präglas av kapha, alltså fukt och kyla. Nu går vi mot eldigare tider, det vill säga pitta kommer starkt, fram till att det pikar i juli-augusti sådär.
Den stigande energin är som en lägereld. Om du passar den och inte lägger på för mycket ved kan den glädja och hjälpa dig under en lång tid. Den kommer att driva ut kylan på ett lagom sätt. Om du lägger på för mycket ved, blir den svår att kontrollera.
Själv är jag väldigt präglad av pittadoshan. Det innebär att jag lätt blir triggad av den uppåtgående energin. När jag är stark och i balans känns det helt fantastiskt. Jag har mycket energi, får mycket gjort och kläcker nya idéer som jag gärna vill sjösätta omgående. Odlingarna tar mer och mer tid i anspråk. Odla är bra för en pitta, det balanserar elden. Men… samtidigt ska jobbets skötas, avslutningar och konserter och workshops och sociala sammanhang. Och så är det detta med klimakteriet. Som med sina värmeutbrott är en pittaobalans. Hmm…
Det börjar lite smått med att jag inte kan sluta göra saker. Händerna plockar och benen går. Tar med saker till övervåningen, tar med saker ner. Sätter på tvättmaskinen när jag ändå är i källaren, sätter en deg när jag ändå är i köket. Kör förbi biblioteket, apoteket, skomakaren och återvinningen när jag ändå ska till jobbet. Tänjer mitt spindelnät större och större. Börjar ligga på nätterna och tänka på allt jag ska hinna med när jag ändå väntar på att svalna efter en värmevallning. Försöker strukturera i huvudet, ha koll på allt.
Känner mig fortfarande ganska ok. Sköter min meditation, det förankrar mig.
Så blir det till slut ändå att det tippar över. En infektion kommer smygande och eftersom jag redan har en obalans går den inte att sova bort.
Gör mig i ordning för jobbet; matlåda, kaffe i termosmuggen, allt på rätt plats. Arbetsväskan.
Det känns konstigt i huvudet. Ok, jag kollar tempen. Jodå, inte hög, men ändå lite feber. Och nu vet ni att feber är eld, alltså pittaöverslag.
Vid en infektion är elden bra, eftersom den bränner ut det som ska bort.
Den här gången tar jag faktiskt beslutet att stanna hemma och svalka mitt överhettade system. Så fort jag tagit beslutet kändes det helt rätt. Kanske kan jag lugna ner mig innan det går över till nästa nivå.
Så när jag har skrivit färdigt det här ska jag ta en kopp thé, smörja mig med lite kokosolja och göra så lite som möjligt. Hitta till mitt lagom igen, den svåraste vägen för en pitta med överslag.
Men vänta tills jag är där, då kan ingenting stoppa mig… Haha, ja ni hör ju!
”Måtta är en liten vrå,
få hittar dit, men alla därifrå'”