Så nu har du under en vecka provat att sitta och skärma av dig från de yttre sinnesintrycken, pratyahara. Bra! När du känner att det är dags att ta ett steg till, låter du sinnet få koncentrera sig på en enda sak. Jag föreslår att du räknar andetag. Att räkna kräver att ditt medvetande är aktivt, men eftersom det bara är en enda sak du hänger upp det på så kan det övriga tankelivet vila.
Vad du nu gör är koncentration med fokus på ett enda, dharana på sanskrit.
Det kan vara lagom att börja med 25 andetag och öka lite varje dag till 50. Det tar ungefär 5 minuter, beroende på hur snabbt/långsamt du andas.
Var uppmärksam på att inte andningen forceras, utan är mjukt och naturligt.
Ibland uppstår små pauser efter inandning eller utandning. Låt dem bara vara och vänta på andetagets egen impuls. Pausen kallas kumbhaka och i kumbhaka är det ofta helt stilla i huvudet. Deepak Chopra uttrycker att ”det är i mellanrummen vi ser det gudomliga”, det vill säga att det är när vi en stund lämnar vår egen person och vårt tanke- och känsloliv som vi kan känna oss som en del av en större helhet. Detta tillstånd är mycket läkande.
Tankarna vill ibland sticka iväg; …jag måste ringa Emma innan fredag…vad snyggt det blev med grannens nya uteplats…postade jag brevet till Kenneth?…gud, vad stel jag är i ryggen!… ISHTA-kollegan Michael Bartelle har gjort en jätterolig video om hur det kan vara med detta, se Michael mediterar. Men när du har ditt andetag att haka upp det på, är det bara att komma tillbaka till andetaget igen och igen.
Sinnet är som en apa som vi försöker dressera.

Avsluta genom att ta ett djupare andetag, låt händerna mötas framför hjärtat, rulla in hakan och öppna långsamt ögonen.

Träna en stund om dagen, så ses vi nästa vecka igen för del 3!

Namasté!